Att påbörja en blogg igen känns motigt. Men samtidigt så oerhört befriande, då jag uttrycker mina känslor bättre då de får flöda via ett tangentbord. Och utan att ha blickar fästa vid mig, som förundras över det jag berättar och uttrycker. Inga sympati-ögon som fästs på mig, ingen hjärnverksamhet som speglar ordet "Varför, eller Hur?"

Nu är det bara jag, ett tangentbord och de minnen jag radar upp här som det finns rum för...och för er som läser och kanske undrar. Här är svaret på alla frågor i ett svar: Jag vill skriva för min egen skull, för hälsan, för livet, och de framtida välmåendet jag försöker finna.

Den här bloggen handlar om minnen, en kamp om att övervinna rädsla, och om hur man återvänder till livet efter en kamp om psykisk överlevnad. Den här bloggen kommer att först och främst vändas till er som varit/är i samma situation jag befunnit mig i, men som jag ständigt försöker överleva och vända ryggen till. 

En kamp om att finna glädje och liv igen. Ett liv långt bortom psykisk kränkning, utnyttjanden, misshandel..sådant som rubriceras: Grov Kvinnofridskränkning.

Jag kommer att i flera inlägg berätta historien bakom, under och livet efter detta har påverkat människan, Mig. 

Allt var, och kommer inte vara mörkt och dystert i denna blogg, men jag vill inte att folk ska Tro sig veta. Utan jag vill att folk Ska veta. 

Och det ej av sympati, utan det för ett slag i vad som är acceptabelt, och Inte.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

                                                When pain visit, it may stay for a long while...                                         But when it go away, keep it away forever....     Jag har fått frågan några gånger..hur jag ska kun...

    Nånstans under livets gång får man lära sig att det är en hård väg vi vandrar, motgångar, medgångar, kärlek, hat, lycka, sorg, framgång och misstag.  Men har du inte levt under dessa kriterier nångång i livet, då vet du egentligen inte hur...

    När jag nu väl sitter här och funderar över hur jag skall börja skriva ner det så smärtfritt som möjligt att berätta den resa jag hittills gjort, så kommer jag inte fram till något bättre förslag än att bara vara rak, konkret och öppenhjärta...